BRÄNNÖ BY

Bakgrund

Redan under folkvandringstiden (Kristi födelse – 500-talet) började inbyggarna i Norden att sluta sig samman i byar av olika storlek. En by bildades på grund av medlemmarnas behov av varandras hjälp.
Den blev böndernas borg och skydd mot inkräktare. Något statligt skydd fanns inte. För att tillgodose gemensamma intressen bildades byalag.
Dessa hade redan under forntiden en bystämma som reglerade alla arbeten och bestämde tid för sådd och skörd. Större delen av marken i byn ägdes gemensamt och fick namnet allmänningar.

Brännös fem hemman

Namnet Brännö är mycket gammalt. Redan i de isländska sagorna nämns Brännöarna, som den plats där vikingarna samlades till marknad.
Bland forskare har man diskuterat uppkomsten av namnet.
Den vanligaste tolkningen är att det syftar på bränningar från havet.
Redan i 1550 års jordebok talas om fem hemman på Brännö med namnen, Bergegården, Faggegården, Klavesgården, Norgården och Sörgården.
Vid denna tid fanns det bara 13 skattebönder i det område, som nu är stadsdelen Styrsö.
Enligt 1670 års jordebok var Brännös hemman ”Lootzhemman”
Varje hemman utgjorde ett mantal, d.v.s. den kunde försörja en familj.
Den skatt man betalade till kronan baserades på mantalet.
Eftersom Faggegården ansågs ha mindre skattekraft, sänktes dess mantal till hälften på 1720-talet.
Dessa gårdsnamn fanns kvar i fastighetsregistret ända till 1980-talet, då centralbyråkraterna i Stockholm med mycket svaga skäl beslöt ta bort dem. Som exempel heter det i dag bara Brännö 1:41, i stället för det gamla Brännö Bergegård 1:41.


Brännö byamän

Den första enkla byordningen för Brännö By kom 23 maj, 1818.
Redan 3 september, 1834 beslöt byamännen att anta en mera omfattande byordning. Två byåldermän skulle tillsättas i början av maj varje år.
Om någon bröt mot ordningsbestämmelserna i byordningen, blev man bötfälld. Av utdömda böter gick 1/3 till byns ordningsman, 1/3 till öns fattiga och 1/3 till öns kassa.
Någon gång under senare delen av 1800-talet har det gjorts en förändring av byordningen, eftersom det efter sekelskiftet fanns en ”byman”, som hade uppdraget att sköta de gemensamma angelägenheterna.
Från 1915 till 1934 verkade följande bymän: Carl Johansson,
Johan Silfverblad, Carl Andreasson och Josef Eliasson.
Varje vår hade man bystämma. Det var många frågor som kom upp på dessa stämmor, Förutom att godkänna bymannens åtgärder, höll man auktion på de holmar och skär, som skulle arrenderas ut.
De som inte hade tillräcklig ängsmark på själva ön, behövde slå det lilla gräs, som fanns på holmarna.
Vikarna i Vassdal och Ramsdal kunde byborna också arrendera.
Under 1920- och 1930-talen hade bystämman många sammanträden på grund av de ständiga konflikterna med kronan om holmar och skär. Tillsammans med bymännen Carl Andreasson och Josef Eliasson lyckades A. G. Bjulén vid domstolarna med stor framgång föra öns talan.
Böttö, Gäveskär, Inholmarna och framför allt Vinga hade av hävd tillfört brännöborna och kronan fick ge sig. Kronan exproprierade Vinga och ersättningen räckte till att betala det pågående laga skiftet.


Brännö Bys Skifteslag

Det kom en ny lag bysamfälligheter 1921. Byamännen anpassade sina regler den 19 november 1934, precis 100 år efter den första riktiga byordningen till denna lag. Man bildade Brännö Bys Skifteslag, som skulle förvalta de områden som i laga skiftet blivit avsatta för gemensamt behov. Det rörde sig om hamnar, badplatser, vägar, brunnar m.m..
Det utsågs en styrelse på tre personer. Årsstämma med byborna hölls i mars varje år. Vid några tillfällen blev det extra möten.
I samband med laga skiftet på Brännö fick man en riktig förteckning över varje fastighets mantal. Dessa mantal bestämmer andelarna i de samfällda mark- och vattenområdena och därmed röstetalen i skifteslaget.

Brännö Bys Samfällighetsförening

Riksdagen antog 1972 en ny lag, som gjorde skifteslaget otidsenligt, men styrelsen fortsatte att arbeta efter den gamla ordningen. I samband med nya tvister denna gång med Göteborgs stad, stod det till sist klart att man måste ombilda skifteslaget till en samfällighetsförening.
Förslaget stötte på stort motstånd från några medlemmar. Ärendet diskuterades vid flera sammanträden, men vid det mest talrikt besökta mötet i skifteslagets historia den 16 november 2002 beslöt en stor majoritet att godkänna en sådan ombildning.
Föreningens första ordinarie möte hölls den 29 mars 2003.

Brännö i maj 2003
Helge Bjulén